Solstickepristagare med passion för Klassmorfar

Det är en pigg, glad och nyfiken blick som möter mig genom glasögon av modernt snitt när vi träffas utanför Långholmens café en solig dag i juni.

 Det är svårt att tro att Lars Bratt fyller 80 inom ett par månader. Han är lika vital och engagerad idag som för femton år sedan då han startade projekt Klassmorfar. Ett projekt som idag är en rikstäckande organisation och för vars arbete han nyligen tagit emot Solstickepriset 2010.
Men allt började långt tidigare än så. Lars börjar med att berätta om sin uppväxt i en borgerlig miljö där inget saknades materiellt, däremot upplevde han en känslomässigt fattig tillvaro under hela sin barndom.

-När jag sedan själv skulle bilda familj blev resultatet inte så lysande. Jag gjorde karriär, gifte mig och vi fick tre barn. Men livskarusellen snurrade på i ett sätt som inte stämde överens med mig själv. Runt 40 ”hoppade jag av” mitt till synes lyckade liv, tog ett enkelt jobb på Riksteatern där jag sedan stannade i 16 år. Det slutade i skilsmässa och mina barn såg inte på mig med nådiga ögon, berättar Lars.

Men för Lars var det början till ett helt nytt liv. Ett liv där han kände att han kunde leva i harmoni med sig själv och ägna sig åt sådant han kände var viktigt, både för sig själv och för andra. När han långt senare kom att starta Projekt Klassmorfar var det inte svårt att relatera till alla de barn som saknar en känslomässig vuxennärvaro i livet.

-Men startsträckan var lång. Att få skolledning och politiker att få upp ögonen för idén med Klassmorfar tog flera år. När Ektorpsskolan i Nacka var den första att nappa på idén kändes det fantastiskt att vi fick ett starkt genomslag direkt. Barnen var översvallande, de ville vara med mig och alla som var Klassmorfar överallt, hela tiden.
Lars poängterar hur viktigt det är med vuxenförebilder för barn, inte minst för pojkar. Grundskolelärarna representeras till största del av kvinnor, med några få undantag, där mattelärare, slöjd-, och gymnastiklärare ofta är män. Idag finns också Klassmormor som ett etablerat begrepp och är en del av projektet. Lars själv beskriver Klassmorfar och Klassmormor som ett seriöst samhällsprojekt där alla är vinnare.

-Vi lever i ett åldersfixerat samhälle och många hamnar utanför arbetsmarknaden redan som 50+ trots att man i den åldern fortfarande har mycket att bidra med. Jag såg direkt kopplingen mellan de som är arbetslösa och vad som finns att göra i skolvärlden. Som Klassmorfar får man en viktig uppgift och kan ge vidare till det som är viktigast för framtiden, våra barn.  
Lars menar att projektet Klassmorfar inte är en del av den pedagogiska undervisningen i skolan. Istället kallar han det en livsskola med etisk och moralisk profil.

-Idag finns det inte tillräcklig empatisk vuxennärvaro i skolan. Relationen människa till människa är lika viktig och dessutom viktig att lära sig tidigt i livet. Alla, både stora som små, har ett behov av att bli sedda och bekräftade. Klassmorfar tillgodoser detta och gensvaret från barnen är bekräftelse på att den tanken stämmer.

Drömmen för framtiden är att varje klass i hela landet ska ha tillgång till en klassmorfar. Idag finns 11 länsorganisationer på plats och Klassmorfar växer stadigt. Att fortsätta jobba genomtänkt och utifrån ett gemensamt arbetssätt är viktigt och drivkraften att jobba vidare menar Lars är att få komma till nytta för andra människor.

-Jag insåg tidigt att jag hade två val, antingen är jag en del av problemet eller en del av lösningen. Dagens samhälle tror sig se barnen och visst, jämfört med andra länder har barnen i Sverige det väldigt bra. Men det viktiga är HUR vi tar hand om våra barn. Det är det som formar vår framtida värld. Det är ett val vi gör och det kan inte bara handla om vilka pengar vi ger utan om vilka känslomässiga värden vi ger. Jag blir ledsen när jag märker att samhället i stort eller enskilda människor inte bryr sig, lyssnar eller har tid för barnen.
Lars menar att Klassmorfar är en gestaltning av Dalai Lamas tankar om att vår framtid ligger i våra barns händer. Lars berättar om ett unikt möte med just Dalai Lama i Göteborg 2005.

-Jag visste att Dalai Lama skulle komma till Göteborg och skrev ett brev till honom och berättade om Klassmorfar. Jag hade inte ens väntat mig ett svar, men en månad senare kom ett svar och han gav mig 20 minuters audiens att berätta om Klassmorfar. Det var ett oförglömligt möte. Dalai Lama gav mig ett fantastiskt leende och sa hur bra han tyckte Klassmorfar är. Kanske berättar han vidare om Klassmorfar och idén föds på andra platser i världen.
-Jag försöker leva efter Dalai Lamas ord: ”Dina goda gärningar gagnar hela världen” och dessa ord säger ju något om det viktiga i att ägna sig åt något annat än bara sig själv.

Så, Lars, till vilken organisation skänkte du Solstickeprispengarna?

-För det första är jag så oerhört stolt och glad över att ha fått ta emot Solstickepriset. Jag tänkte direkt att dessa pengar ska gå till organisationen SAMBA och dess grundare Mats Lindkvist. SAMBA står för Samarbete för prioritering av barn och är en förening som finns i 40 olika förgreningar i landet och jobbar med konkreta åtgärder riktade mot barn. Det känns viktigt att pengarna går till konkreta åtgärder och inte bara försvinner anonymt in i en verksamhetsbudget.

Fakta Lars Bratt

Ålder: Fyller 80 i år.
Bor: i Devon, södra England, sommarställe utanför Oskarshamn.
Familj: Sambon Maj-Britt, tre barn sedan tidigare äktenskap, en bror, två halvsyskon.
Intressen: Jag läser mycket, gärna biografier. Personlig utveckling är ett annat område som intresserar mig starkt. Trots att jag är en inrotad stadsbo börjar jag alltmer inse naturens vidunderlighet. Det finns så mycket att se och lyssna till och jag har märkt att naturen ger vila till själen.
Dold talang: Jag är en god lyssnare och har en förmåga att omsätta bra idéer i praktiken.

Fakta Klassmorfar:

Klassmorfar för barnen är politiskt och religiöst obundna ideella föreningar i Sverige. Föreningarna är basen för att engagerade, livserfarna vuxna blir stöd och bra förebilder för barnen främst i grundskolan. Idén att förstärka vuxennärvaron i grundskolan med hjälp av arbetssökande aktiva män blev verklig 1996. Men redan åren dessförinnan hade Lars Bratt, en av projektets eldsjälar, blivit allt mer bekymrad över skolbarnens vardagssituation. Skolans resurser krympte. Kuratorer, psykologer och annan elevvårdande personal minskade med över 20 procent. I dagens skola är dessutom de manliga lärarna i minoritet. Många barn kommer från splittrade familjer med modern som ensam vårdnadshavare. Barnen saknar ofta en närstående manlig vuxenförebild och trygghetsfaktor. Många barn är helt enkelt svältfödda på kontakt och meningsfull samvaro med vuxna män med lust att bry sig och tid att lyssna.

Fakta SAMBA:

SAMBA är en intressegemenskap av organisationer och enskilda personer, som på olika sätt arbetar för och med barn. SAMBA vill höja samhällets prioritering av barn och ungdomar, och bidra till att de insatser som görs får så verksamma effekter som möjligt.

Skrivet av: Karoline Hammar